Maya är min första faraohund. Hon har bott hos mig som en foderhund. Jättetack till Charlotte Smedin på kennel Xemxija som hade förtroendet att lämna den här fina hunden i mina händer. Hon är en riktig guldklimp.
I Maya finns inget ont utan hon är rakt igenom en snäll tjej. Hon gillar att ligga under täcket och mysa och ju varmare det är desto bättre är det. Sola är en annan grej som står högt på listan. Maya är en livsnjutare av högsta grad. Lite god mat är heller aldrig fel enligt Maya.
Jag och Maya har testat på endel saker. Ibland har vi kliat oss båda i huvudet och ibland har jag slitit mitt hår.
Spår fattar hon inte mycket av utan det är mest roligt att äta korven :) Vi har inte kommit längre.
Lydnad tycker hon är kul ibland när hon är på rätt humör. Har faktiskt tävlat en gång men det gick inte allt för bra så det har inte blivit någon mer gång. Skulle nog kunna gå nu när hon har blivit äldre och förståndigare. Kanske skulle hon kunna hålla sig från andlort den här gången.
Agility gillar båda jag och Maya skarp. Hon är riktigt snabb och älskar A-hindret. Vårat problem där är att inte matte hinner med och tänka på vart vi är på väg. Allt bara snurrar och man har fult sjå på att kolla vart raketen tar vägen. Ibland kommer det några hinder ivägen som ser alldeles för inbjudande ut så det måste man bara hoppa. Tycker Maya alltså inte jag.
Utställning är en sak som vi har hållit på med en hel del. Inte Mayas roligaste sport kanske men hon sköter sig som hon ska. Höjdpunkten i kariärren är när hon fick sitt Championat och blev BIS- Brukshund i Umeå 2005 för rasdomaren Jarmo Vurinen. Tusen tack Lotta & Fredrik för att ni tog med er Maysan dit. Synd bara att jag inte själv fick vara med
Lure Coursing är det som Maya gillar mest. Hon bara älskar att jaga och det är enda gången när hon är riktigt galen. Och då menar jag riktigt galen. Hon jaktskallar och gör allt för att komma lös. På tävlingarna är hon ett monster. Vi brukar säga att hon är stark som en häst och riktigt svår att hålla vid starten. Mayas styrka är inte att hon är snabb utan viljan att hinna ifatt luren. För den vill hon ha till varje pris. När hon var yngre tog det en hel vecka efter en tävling innan hon slutade att försöka jaga på varje promenad. Det fanns en massa fantasidjur i hennes huvud.
Nu har Maysan lugnat ner sig betydligt både på Lc-fälten och i vardagslivet. Hon har blivit en helt ny tjej sedan hon fick sina valpar. Nu har hon kommit på att man ska inte hetsa upp sig i onödan utan kan ta det lugnt och vänta på att rätt tillfälle ska infalla. Varför ska man slita ut sig i onödan är nog hennes melodi just nu.